Kurs på Skogsborgs gård

I helgen har vi varit på tävlingslydnadskurs hos Maria Hagström på Skogsborgs gård, tillsammans med ett gäng från Klickerforum och några andra. Maria är en av Sveriges allra bästa tävlingsförare, och hon visade sig också vara en mycket duktig och inspirerande instruktör, som generöst delade med sig av sina tankar och tips om hur man tränar för att få en riktigt bra tävlingshund. Med smittande entusiasm kombinerad med  förmåga att utifrån varje ekipage hitta och på ett tydligt sätt visa på tänkbara träningsvägar lotsade hon oss genom hemligheterna bakom framgångsrik hundträning. Som förstås inte alls är några mystiska hemligheter, utan väl känd och fritt tillgänglig kunskap – men när man ser samarbetet mellan hund och förare i ett bra tävlingsekipage kan det verka nog så magiskt.

Under helgen gick vi i teori och praktik igenom allt från grundträning till tävlingsträning, och jag fick med mig många användbara idéer, både generella, gällande träning för tävling i stort, och mer specifika, gällande enskilda moment och detaljer i moment. Bäst var att jag fick en modell för hur man hela tiden i träningen, från första början, kan arbeta med både detaljer och helhet, både grunder och tävlingsträning.

I all träning lägger Maria stor vikt vid hundens attityd och engagemang. Attityden handlar om hundens inställning till träning/tävling, och att den är i rätt sinnesstämning (varken för het eller loj) för övningen eller momentet man håller på med. Engagemang handlar om att hunden under träningssekvensen, som till en början kan vara mycket kort, hela tiden är fokuserad på sin uppgift.

Viktor visade sig som flera gånger förr på kurs från sin exemplariska sida när det gäller den här biten. Fokuserad och entusiastisk, hela tiden villig att jobba för sina belöningar. Jag kan även vid träningspass till vardags imponeras av attityden och träningsviljan hos min lilla hund, men att han ofta blir så extra bra på kurs förmodar jag beror på att jag då skärper till mig och koncentrerar mig på att bedriva kvalitativ träning. Till och med de kastade belöningarna, som han annars har en tendens att vilja ha för sig själv, skötte han med glans under helgens träningspass.

Att vi har lyckats få till träningsattityden så bra ger också ett visst hopp, förutom om tävlingsframgångar förstås, att vi ska kunna få ordning på attityden i en del andra just nu inte så väl fungerande vardagssituationer. Det borde vara träningsbart. Men jag tycker det är mycket svårare att träna på situationer som jag inte kan undvika bara för att jag inte har tid eller ork just då, och därmed riskerar att förstärka oönskade beteenden i. För vår del handlar det om ljud (pip, skall och skrik) och allmän upphetsning inför att få komma ur bilen, direkt när vi kommer utanför dörren och när Viktor får se andra hundar på lite avstånd (katter ska vi bara inte tala om).

Jag har egentligen oerhört mycket mer att skriva om kursen och mina reflektioner efter den, bland annat om träning av kedjor och att träna tävlingslikt. Men jag har också vansinnigt mycket att göra nu, så det är inte troligt att det blir mer än så här. Men Lina har bloggat långt och innehållsrikt om sina intryck från kursen: om mål och grundträning och om lek.