Efter två intensiva dagar på kurs i avancerad klickerträning med Maria som instruktör känner jag mig helt slut i huvudet. Viktor är också trött, men faktum är att jag tror att jag är tröttare!
Trots namnet ”avancerad” så började Maria gårdagen med att gå igenom förutsättningarna för effektiv klickerträning, för som hon så riktigt påpekade: som klickertränare, oavsett nivå, har man alltid anledning att gå tillbaka till, och framför allt träna på, grunderna.
Anledningen till att jag alls vågade anmäla mig till en kurs med det namnet var beskrivningen av förutsättningarna för att ha utbyte av den: hunden skulle ha lätt att erbjuda beteenden spontant utan hjälper, och den skulle kunna koppla av i bur mellan träningspassen (eftersom kursen hölls i en ganska trång lokal inomhus). Båda förutsättningarna uppfylldes med råge av Viktor, kan jag konstatera. Det jag möjligen hade oroat mig lite för (åtminstone när jag anmälde mig i höstas) var det där med vilandet i buren, men han har verkligen varit som en dröm och kopplat av totalt inne i buren. Till och med när flera av de andra hundarna skällde för att det kom in någon genom dörren höll han tyst och kikade bara lite nyfiket ut genom burdörren. Min vanligen så skälliga hund!
Annars så anser jag mig på intet vis vara en ”avancerad” klickertränare, och helgens kurs har gett mig ännu en påminnelse om att jag verkligen inte är det. När det gäller praktiska färdigheter så har jag nätt och jämnt kommit förbi det absoluta nybörjarstadiet. Men genom träning blir man bättre, och inspiration till att träna och bli bättre har jag verkligen fått massor av. ”Träning är en mekanisk färdighet”, som Bob Bailey säger. Jag skulle nog vilja tillägga att det även är en mental färdighet, i synnerhet när det gäller den viktiga förmågan att sätta kriterier på rätt nivå. Och det mentala och det mekaniska hänger intimt samman, förstås.
Första uppgiften med hundarna var en diskrimineringsövning: vi skulle shejpa fram en markering av ett speciellt föremål bland tre. Eller i varje fall börja – jag vet inte om det var någon som hann hela övningen. Vi gjorde det i varje fall inte, men vid dagens slut hade jag nästan nått målet för del 1 av övningen, nämligen själva markeringen av det ”heta” föremålet.
Vi arbetade i grupper om tre (två hundförare och en observatör) och varvade mellan att träna de båda hundarna och observera och föra logg åt varandra. Jag valde att lära Viktor markera locket på en liten glasburk genom att hålla nosen på det i upp till 5 sekunder. Återigen blev det pinsamt tydligt hur frestande och lätt det är att sätta för höga kriterier, kanske i synnerhet alldeles i inledningen av träningen av ett nytt beteende. Med hjälp av en kombination av alltför höga kriterier, taskig tajming och ostrategisk placering av mig själv hade jag på några minuter shejpat fram ett välta-burken-med-nosen-och-krafsa-på-den-med-tassen-beteende som absolut inte var vad jag ville ha, trots att jag samtidigt belönat en massa lyckade utföranden.
Efter att ha fått lite tips av Maria och mina träningspartners lyckades jag arrangera situationen så att kriterierna blev möjliga att uppfylla med hänsyn till 80%-regeln (att minst 80% av repetitionerna ska vara lyckade, det vill säga uppfylla kriteriet, där varje annat beteende räknas som ”skräpbeteende” och därför en misslyckad repetition). Viktor tryckte nosen mot burken gång på gång, och min burkhållare utstötte små förtjusta ”åh”, för han såg verkligen ganska näpen och samtidigt lite smådum ut, så fullständigt koncentrerad på sina nostryckningar.
Så här i efterhand kan jag naturligtvis, hur enkelt som helst, se att det självklart var så jag skulle riggat situationen från första början. Vi har ju faktiskt tränat en del på nostarget mot en yta (förutom mot en punkt som en targetsticka och min näsa), men alltid bara mot en vertikal sådan. Om ytan varit horisontell har det varit tasstarget som varit det önskade beteendet. Men jag kom liksom inte på möjligheten att göra det lättare för min hund genom att placera burken en bit upp i luften och med locket riktat åt sidan, utan ställde ner burken på golvet (som dessutom var halt) och tyckte att jag satt ett lågt kriterium när det första var att han skulle titta på burken. Men jag fick snabbt mycket mer än så, och även om nospekandet fanns med där så lyckades jag upprepade gånger oavsiktligt klicka för tasskrafsande också.
När jag väl fått till kriterierna blev också min tajming oerhört mycket bättre. Jag fick flyt i övningen och rörde mig stadigt framåt under de återstående träningspassen. Det där med flytet kändes så skönt. Även om jag ibland kan få till det när jag tränar hemma i min ensamhet (tycker jag, i alla fall) så har jag när jag tidigare varit på klickerkurs bara känt mig fipplig och oskicklig. Det har räckt med någon enstaka ny komponent, eller att jag ska försöka göra något på ett sätt som jag vanligtvis inte brukar, för att jag ska bli totalt osynkad och grovt okoordinerad. Att jag faktiskt fick till flytet i går ser jag som ett bevis för att jag trots allt rör mig lite framåt i mina tränarfärdigheter.
I dag har vi ägnat oss åt övningar i stimuluskontroll och baklängeskedjning. Där har vi en del att träna på, kan man lugnt säga! Jag trodde att jag hade hyfsad stimuluskontroll på ”sitt” och ”ligg”, men i den här miljön (och med solbrillor och scarf för mun och näsa på matte …) var det, om än inte som bortblåst (för det mesta gör han vad jag ber honom om, snabbt och säkert), ja, inte under kontroll i varje fall (han gör det också tusen gånger däremellan).
För baklängeskedjningen valde jag möjligen en lite för svår uppgift, då delarna inte var riktigt färdiga. Som sista led i kedjan hade jag att han skulle gå in i buren och lägga sig, och det gjorde han bra, men han kunde inte riktigt vänta på signal, så när jag försökte lägga på det näst sista ledet, att stoppa huvudet i en kruka, fungerade inte ”buren” som en förstärkning och tillåtelse att göra sista ledet. Vi ändrade till att han fick gå frivilligt in i buren – när han gjorde näst sista ledet öppnades helt enkelt burdörren så att det blev möjligt. Det var bara det att han med huvudet nedstoppat i krukan hade lite svårt att uppfatta när burdörren öppnades … Men han jobbade och tänkte som sjutton, och hade vi hållit på lite till hade han nog knäckt det. Jag fick också fram fina spontana snurranden som jag hade tänkt ha som första led i min kedja, men så långt hann vi aldrig.
Sammanfattningsvis så skulle jag nu behöva ha en vecka ledigt för att verkligen följa upp och ta vara på inspirationen från helgen. Det har jag tyvärr inte.
Vilken fantastisk kurs och vad duktiga ni är!
Tyvärr uppfyller vi inte någon av kraven för att få gå kursen (än) men det är precis en sådan kurs som skulle vara så nyttig för oss att gå. Baksidan är ju som sagt tiden, man vill ju inget hellre än att utveckla det man påbörjat under en sådan inspirationsrik helg.
Vi körde diskriminering på vår förra kurs men minns inte hur vi gjorde och sedan körde jag fast vill jag minnas. Hur är det egentligen? Om hunden markerar fel objekt? Skall båda bort och så börjar man om eller väntar man ut och förstärker när hunden visar intresse för det korrekta föremålet? Sätter du signal på det? Om hunden apporterar fel, vad gör du då? Vilket beteende(markör) vill du ha fram?
Vi gjorde exakt samma fel som ni med burken när jag gick kurs för Maria Hagström, fast då gällde det en PET-flaska, vi tyckte att vi gjorde det så enkelt, ställde upp flaskan och började shapa intresset, det blev pannkaka.
Istället så kom Maria och visade, håll flaskan i hundens höjd, backa för intresse om hunden är helt i det blå, belöningsfrekvensen blir ju helt annorlunda och hunden förstår direkt.
Jag tror att ”tillrättaläggning av miljön” kan vara ett bra sätt att jobba för att slippa frustration tidigt i träningen(inte minst för en själv).
Jag tycker inte att Victor har varit så ljudlig när vi har setts?
Nu kom vi ju inte så långt att vi började införa flera föremål, men om hunden markerar fel så tar man bort det ”heta” föremålet (dvs chansen till förstärkning försvinner) och låter beteendet att markera fel föremål släckas ut. Men det är viktigt att man gör det lätt till att börja med – det ”heta” föremålet närmast hunden till exempel.
Man kan förstås sätta signal på beteendet (och det ingår i min fortsatta plan), men det ingick inte i övningen vi gjorde. Att föremålet finns där blir en miljösignal. Markeringen jag ville ha fram i det här fallet var nosfrys på föremålet.
Viktor har inte varit så förfärligt ljudlig i sådana här sammanhang (träffar och kurser med andra hundar), det stämmer. Ett och annat gnäll och skall har det dock blivit, fast du kanske varit så koncentrerad på Villgott att du inte lagt märke till det? I vardagen har jag mer av det.
Aha! Då var det som jag hade för mig att det var men det kändes så galet tyckte jag så jag lade av, nu skall vi testa det på nytt! Sedan skall jag göra det lättare för honom också… Om hunden självbelönar sig med att börja leka med det felaktiga föremålet då? Skall man vänta ut då? Så har jag ju gjort i andra fall där han försöker stjäla eller sno leksaker, blir jag passiv så lägger han av för det är inte lika intressant att leka själv så det problemet kanske aldrig uppstår…bättre belöningar från mig kan ju också hjälpa till…
Gör inte övningen med leksaker, utan gör det lätt för hunden genom att använda ”tråkiga” föremål, inte sådana som hunden vill leka med. Och belöningen måste vara attraktiv förstås (som alltid) – hunden ska vilja jobba för att få belöningen.
Japp, skall testa det!
Det låter som en väldigt trevlig och lärorik helg detta. Diskrimineringsövningen antecknas härmed – kan vara bra att plocka fram lite andra saker emellanåt så att man inte fastnar på samma gamla saker hela tiden…
Åh vad roligt ni verkar ha haft på kursen! Jag har sett bilderna på er på Marias blogg, och ni verkar ha haft kul. Minst sagt! 😉
Ja, den var rolig för både deltagare och instruktör, verkar det som! Maria har lagt in en ny kurs, fast tre dagar i stället för två, i juni.
Halloj! Dags för träning snart? Är det ok att jag länkar till dig?
Hej!
Vi kan ta varandra i hand med att känna sig fumlig och klumpig. Känner precis igen mig i det du skriver. Men ni gjorde fina framsteg och kursen verkar varit jätteskoj.
Tina